Leif G W Persson och mordet på Olof Palme

Den uppburne förre professorn i kriminologi, författaren och TV-personligheten Leif G W Persson har problem med att ta ställning till Christer Petterssons alibi för natten då Olof Palme mördades.

Igår kväll den 26 februari i SVT:s program Veckans brott behandlades mordet på Olof Palme. Programledarinnan Camilla Kvartoft samtalade med Leif G W Persson om mordet. Något som för mig framstod som mycket förbryllande var att Persson hade sådana problem med den för mordet först dömde och sedan friade Christer Petterssons alibi. Han nämnde att det finns en vittnesuppgift som styrker Petterssons berättelse att han befann sig flera mil norr om Stockholm (egentligen finns det två separata vittnesuppgifter från iakttagelser i Märsta respektive Rotebro) när mordet ägde rum men säger direkt efteråt att det ändå kan vara Pettersson som mördade Palme eftersom han ofta fanns i kvarteren runt mordplatsen. Vid ett annat tillfälle i TV-programmet säger han att Pettersson inte är rätt typ för mordet och att han inte känns rätt, att Perssons intuition säger honom att Pettersson inte kan vara mördaren.

Leif G W Persson verkar anse att hans egen intutition är viktigare i hans inställning till huruvida Christer Pettersson är Olof Palmes mördare än Petterssons alibi. Mycket anmärkningsvärt, för att komma från någon som arbetat som professor i kriminologi, eller vad tycker mina läsare?

Linda Thulin, Sveriges Radio

Det är så låg nivå på Sveriges Radios medarbetare att de inte ens vet vad ordet ”konspirationsteori” betyder. De är också mer intresserade av sannolikheter än av sanningen. Tage Danielsson skulle ha varit lika bekymrad som jag om han ännu vandrat genom svenska landskap.

En längre tid har jag nu förfärats av den usla moraliska och intellektuella nivån hos medarbetarna på Sveriges Television och Sveriges Radio. Hur kan de vara både så låga och blåsta, har jag frågat mig, eller är det så att de bara gör sig till, att de egentligen är välbekanta med all kritik av deras vandel, förstår vad som är både rätt och fel, sant och falskt, men spelar dumma eftersom de av någon anledning känner sig tvungna att agera som de gör i sin yrkesutövning. I mina försök att utröna hur det egentligen ligger till med den saken skrev jag till Sveriges Radios lyssnarservice och frågade

Ligger det inte i SR:s intresse och uppdrag att ha sanningsenliga, moraliska och rättvisa redaktioner. Studio Ett är ju som värsta maffiaorganisationen — det är bara torpederna jag inte har sett till än. Varför har man spolat sanning, moral och rättvisa?

På detta svarade Anna på Sveriges Radios lyssnarservice

Självklart ligger det i Sveriges Radios intresse att vara sanningsenliga, moraliska och rättvisa. Vidarebefordrar till redaktionen.

Positivt överraskad av responsen från lyssnarservice trodde jag nästan att Sveriges Radio oväntat genomgått en positiv och enastående förvandling, men det intrycket och de tankarna skulle snart flyga sin kos när Linda Thulin på Studio Etts redaktion svarade; då var allt tillbaka till det ”normala”. Hennes resonemang kring Barack Obamas olaglighet — som jag naturligtvis tog som exempel på Sveriges Radios ointresse för sanning, moral och rättvisa — byggde på alla de välkända fördomarna och oförmågan till vetenskapligt tänkande som kännetecknat dyngskallemedia de senaste fyra åren. Linda Thulin framhöll vikten av källkritik men visade själv ingen som helst fallenhet på detta område; för hennes del räckte det med att hennes auktoriteter hade sagt något för att det skulle vara sant. Blind tro och total avsaknad av ifrågasättande och nyfikenhet. När hon sedan inte kände till den korrekta definitionen av ordet ”konspirationsteori” var det som att diskutera med vilken kommentarspaltsmedverkande som helst. Bedrövad insåg jag att ingenting hade förvandlats på Sveriges Radio.

Linda Thulin

Jag fick till slut sorgset åter skriva till Anna på lyssnarservice och meddela att hennes påstående om att det skulle ligga i Sveriges Radios intresse att vara sanningsenliga, moraliska och rättvisa tyvärr är osant.