Homosar och vetenskap

Homomaffian och dess ivriga stödtrupper inom dyngskallemedia och det politiska livet försöker ofta nu mera ta stöd av vetenskap i sin ofta översittarmässiga och utpressande attityd mot sina mer normala medmänniskor för att rättfärdiga det som sedan århundraden varit känt som sodomi. Att den vetenskapen är korrumperad av homosexuella och deras stödjare talar de inte om.

På Sodom och Gomorras tid dög det för de homosexuella med endast hotfullhet för att nå sina mål eftersom ett rättfärdigande av deras livsstil inte verkade vara aktuellt då. Den psykiska påtryckningen var huvudsakligen medlet även när homosexualitet slutade att betraktas som en sjukdom av Amerikanska psykologisamfundet, APA (American Psychological Association). Förändringen förseglades sedan med ett svek mot vetenskapliga principer. Se följande mycket intressanta intervju med doktor Nicholas Cummings, tidigare ordförande i APA. Man kan undra när denna intervju kommer att visas i t.ex. SVT.

Annonser

Kyrkomassakern i Charleston

Förmodligen har ännu en falskflaggoperation sett dagens ljus i Charleston, Sydcarolina, USA. Det handlar återigen om en påstådd skjutning av flera oskyldiga människor förövad av en lite speciell och töntig yngling, den gärningsmannaprofil som varit mest frekvent i sådana här sammanhang de senaste åren.

Den 17 juni runt klockan 20 påstås 21-årige och nu redan gripne Dylan Roof ha gått in i Emanuel AME-kyrkan i Charleston och skjutit ihjäl nio personer. Dyngskallemedia har helt enligt förväntningarna rubricerat den påstådda händelsen som ett hatbrott och Long-legged mack daddy har kommenterat det hela på ett sätt som förmodligen var överenskommet. Bloggen Crimes of Empire kan berätta mer: http://crimesofempire.com/2015/06/18/charleston-church-massacre-leaves-nine-dead/.

Sten Flygare

Författaren Sten Flygare uppmärksammas just nu i dyngskallemedia angående sin bok om mordet på Olof Palme med titeln Olof Palme och Sydafrika — En bok om sydafrikanska apartheidregimens inblandning i mordet på Olof Palme.

Tidningen Expressen håller sig, som den representant för dyngskallemedia tidningen är, på lagom avstånd från sanningen om mordet på Olof Palme och ger bara publicitet åt författare som inte tar upp de allra obekvämaste omständigheterna runt mordet. Sten Flygare tycks vara ännu en av dyngskallemedia godkänd författare; andra berömda exempel är Leif G W Persson och Gunnar Wall. När jag fick läsa Expressens artikel av idag på http://www.expressen.se/nyheter/palmesparet-torped-lamnade-sverige/ letade jag upp Sten Flygares hemsida på https://solutionpalme.com/ och prövade där honom med en kommentar om Anti Avsan. Föga överraskande publicerade han inte min kommentar; det hade förmodligen varit besvärande för honom att bara se Anti Avsans namn nämnas av en av hans läsare. Så intresserad av en öppen diskussion är Sten Flygare.

SR:s Medieormen blockerar kommentator

Medieormens redaktör blev så irriterad på sanningen att hon inte kunde hålla sig ifrån att blockera mig som kommentator, trots att den SR-sidan verkligen behöver all sanningsenlig diskussionsaktivitet den kan få.

Cecilia Djurberg, som man får förmoda är aktuell redaktör, blockerade från och med igår mitt Disqus-konto på Medieormens hemsida så att jag inte mer ska kunna lämna några kommentarer där. Denna lilla mediahäxa är således inte bättre (eller sämre) än någon av sina kollegor i radiohuset, ett hus där lögnen och ondskan regerar. Det är vad vi får för licenspengarna.

Så här har hon valt att framställa sig själv i sin avatar. Texten under bilden är mitt tillägg.

Hokus pokus! Nu är du blockerad!

”Hokus pokus! Nu är du blockerad!”

Medieormen sticker huvudet i sanden

Sveriges Radios program Medieormen som är tänkt att granska och diskutera massmedia vägrar att ta upp känsliga ämnen till diskussion som exempelvis massmedias undvikande av sanning, då sticker man hellre huvudet i sanden.

Det ser ju självreflekterande och bra ut att som massmediabolag ha ett program och forum om massmediagranskning, men när man inte vill granska det undvikande av sanning som inte bara Sveriges Radio självt är inblandat i, utan praktiskt taget alla stora massmediaaktörer, då blir hela konceptet ett hån och svart skämt. Kulturjournalisten och teaterkritikern Cecilia Djurberg är den ansvariga för Medieormen vilket förstärker intrycket av att det hela är en massmedial teater ämnad att presentera ett bedrägligt skådespel. Se diskussionen i kommentarerna till följande: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3938&artikel=6001974

Genierna i ”Genier och foliehattar”

Sveriges Radio har köpt ännu en programserie av radioprogramproduktionsbolaget Tredje Statsmakten, ”Genier och foliehattar” heter den, med programledarna Martin Wicklin och Tove Palén. Serien sänds för närvarande i SR P1 och sägs handla om konspirationsteorier.

Man kan dock efter att ha hört det andra avsnittet sänt den 5 juli undra vilka som avses med ”genier” och hur man skall uppfatta dem, om beteckningen kanske är ironiskt menad och egentligen syftar på idioter. Jag ber härmed mina läsare att lyssna på det andra avsnittet ”I öknen kan ingen höra dig skrika” vid pass 13:15 och jämföra sina kunskaper om Apolloprojektet med programledarinnan Tove Paléns och hjälpa till att reda ut programseriens titel. Här nedan är en länk till programmet:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=4703

Lars Truedson, Tredje Statsmakten

Lars Truedson är journalist och producent vid, och delägare av, produktionsbolaget Tredje Statsmakten som gör radioprogram åt Sveriges Radio. Med anledning av att Sveriges Radio sedan den gångna helgen sänder Tredje Statsmaktens programserie I lagens namn tänkte jag att det kunde vara intressant att kontakta produktionsbolaget med några frågor angående just nämnd programserie.

Bolaget sticker ju inte direkt under stol med att de har en maktställning; redan deras hemsida har underrubriken ”Mäktig journalistik”. Massmedias omfattande förljugenhet är — särskilt mot den bakgrunden — ett enormt problem och jag ville givetvis med min kontakt med Tredje Statsmakten pröva deras moral och intellektuella status samt de ramar inom vilka de har att producera program. Jag inledde således en e-brevväxling där min första fråga handlade om hur stora frågor de har tillåtelse av Sveriges Radio att behandla i programserien I lagens namn. Lars Truedson svarade att de naturligtvis fick behandla hur stora frågor de ville. OK, det lät ju bra, tyckte jag, men jag undrade omgående hur stora frågor de då verkligen ville behandla. Nu blev det lite besvärligt för Lars Truedson som skrev att det var svårt att svara på. Han undrade om jag hade något konkret tips varvid jag angav misstankarna mot riksdagsman Anti Avsan som varande Olof Palmes mördare. Det var som att hälla grus i maskineriet. Truedson svarade att han kände till frågan, att den hade haft tillräcklig massmedial bevakning — vilket ju inte alls är sant — och att den var svår att göra trolig. Den så kallade journalisten hade nu alltså presterat en lögn och ett mycket skumt uttalande om att ”göra trolig”, som om det skulle vara journalisters uppdrag att göra saker troliga istället för att skildra dem sådana som de är! Han bedyrade också att deras undvikande av ämnet Anti Avsan inte berodde på att de var fega utan att de tvärtom var seriösa.

När jag påpekade för Lars Truedson hans lögn och skumma uttalande ville han först inte svara mera, men när jag efterfrågade ett svar med hänvisning till deras påstådda mod, anklagade han mig plötsligt för att vilja missförstå och att han därför valde att avsluta e-brevväxlingen! En pinsamt snabb journalistisk intellektuell härdsmälta blev resultatet av mitt diskussionsförsök. Det var på intet sätt oväntat, men tänk om dyngskallemedias journalister kunde överraska med lite intellektuell hederlighet och en gnutta anständig moral åtminstone någon gång …